SKYLDIG TILL DESS MOTSATSEN BEVISATS

Lagom till arbetsdagens slut inför helgen, med stekande värme utomhus, går funderingarna till mediahanteringen av uppmärksammade brottmål.

Alla jurister känner till att utgångspunkten i brottmål är att man är oskyldig till dess motsatsen bevisats. Den utgångspunkten skall gälla när misstanke delges i polisförhör, när åtal har väckts av åklagare, och när prövning sker vid huvudförhandling i brottmål. Man skall betraktas som skyldig först efter att dom meddelats med ett sådant resultat.

FOKUSFÖRFLYTTNING TILL SKULD

Många gånger upplever jag dock att fokus förflyttas från oskuld till skuld långt innan domstolen meddelat sin dom efter huvudförhandling. Rubriksättningar i media, uttalanden från polis och åklagare till media under meddelarskydd eller i samband med hållna presskonferenser i större mål, redovisas på ett sätt som talar för skuld hos den misstänkte.

Rent allmänt anser jag att det är bra att media uppmärksammar mål och redovisar dem till allmänheten, men ibland (inte allt för sällan) presenteras målen i media på ett sätt som ger läsaren uppfattningen att den misstänkte är tokskyldig, trots att målet ännu inte avgjorts. Emellanåt presenteras även bevisningen i målet och olika rättsliga experter uttalar sig om vad utgången i målet måste bli, innan domstolen ens upptagit bevisningen vid huvudförhandling.

RISK FÖR PÅVERKAN OCH OREPARERBAR SKADA

Den ovanstående hanteringen av bevisning i media är besvärande av flera anledningar. Dels finns risken att rättens ledamöter (domstolen) påverkas av de mediala analyserna, dels ges allmänheten en bild av att den misstänkte bär skuld, trots att utgångspunkten egentligen skall vara tvärtom. I båda fallen kan detta orsaka enorm skada för den enskilde. Särskilt med hänsyn till den spridning som kan skapas genom sociala medier.  Risken för att oskyldigt dömas ökar, och skuldstämpeln som den misstänkte får bära hos allmänheten även om denne frikänns är närmast ofrånkomlig.

Jag vill särskilt understryka att den ovanstående påstådda mediala bevakningen inte gäller all media. Emellanåt kan man till och med se flera artiklar i samma tidning där en artikel kan vara objektiv medan en annan kan vara extremt vinklad till rubriksättning och innehåll.

I de vardagliga målen uppstår inte de ovan beskrivna problemen, i vart fall inte i någon större utsträckning. I de riktigt stora målen sker det dock nästan undantagslöst.

LÖSNING I SIKTE?

En lösning på problemet skulle kunna vara att alla handlingar görs offentliga först efter att dom meddelats och att såväl försvaret, åklageriet och polisen har någon form av yppandeförbud. En sådan lösning skulle dock strida mot offentlighetsprincipen och i praktiken skulle förhandlingar inte kunna vara offentliga. Det är inte en tillfredsställande lösning, då det är viktigt att allmänheten och media skall kunna få insyn i processerna.

En annan lösning skulle kunna vara en mer ansvarsfull och objektiv mediebevakning.

I övrigt har jag ingen lösning på det ovanstående problemet, men konstaterar att det alltjämt är ett problem som måste hanteras. Allt för många oskyldiga drabbas av den extrema bevakning som emellanåt kan ske i media.

David Massi

Advokat

GLÖM INTE ATT FÖLJA VÅR YOUTUBE-KANAL ADVOKATSNACK! KLICKA HÄR!